Flyktingbarn och bröstförstoringar
Gud vad jag är dålig på att uppdatera! Skäms på mig! Ska man ha en blogg får man väll ialla fall försöka att blogga lite, kan man tycka.
Jag vet inte vad jag ska skylla på den här gången, förutom att jag faktiskt har glömt bort.
Idag har jg varit igång hela dagen trots att det är tisdag och distansdag.
Jag, Therese och Habiba från min projektgrupp skulle åka och intervjuva en snubbe som hade hand om ett hem för flyktingbarn.
Igår visste vi inte vilken tid vi skulle träffa honom men Habiba som känner honom skulle ringa Therese på kvällen och Therese skulle ringa vidare till mig, telefonkedjor är det nya svarta.
Men vid elva på kvällen skriver Therese till mig att hon inte hade fått tag på Habiba så när jag gick och la mig hade jag ingen aning om vilken tid jag skulle behöva gå upp. Klockan blev ställd på tio i alla fall.
I morse dårå vaknade jag vid halv sju av att jag hade världens mensverk och då var det bara att släpa sig upp och äta alvedon, sen kunde jag inte somna om fören tabletten började verka så jag låg väl där i nån timme.
Nästa gång jag vaknade var det av att Therese ringde mig vid nio och sa att vi skulle möta Habiba i Norrtälje klockan elva och att vi skulle åka här hemmifrån oss vid tio. Då var det bara att gå upp, äta frukost, klä på sig, sminka sig, borsta tänderna och gå till bussen.
Intervjuven gick bra och det var verkligen jätte spännande, jag kan kanske gå in mer på det någon annan dag, och vi var klara runt halv två-två.
Sen träffade jag en kompis jag inte har träffat på några månader, och i hennes värld hade det och skulle det hända mycket.
Hon hade flyttat och klippt håret, men det som chockade mig mest var något hon ska göra på fredag.
Hon ska nämligen operera sig.
Och inte vad som hellst och inte någon tumör eller något av allt det som poppade upp i mitt huvud när hon sa det.
Nej, bröstförstoring var det som stod på schemat. Lite halvt otippat sådär men vi bestämde att jag skulle komma förbi någon dag efter det och titta på boobsen.
Nu känns mina bröst små.
Och jag behöver nya skor.
Och en ny jacka.
Och nya kläder.
Jag behöver pengar.
Äh, nu ska jag läsa lite i min typ 300 sidor långa engelska bok som jag ska vara klar med till på fredag.
Jag behöver ett mirakel
